2010 i mina öron

Topplistornas och tillbakablickarnas tid är här. Varsågod, några ljud jag minns från det gångna året:

VINTERN:

Katten som följt med till landet över jul och nyår kommer plötsligt i puberteten och låter oavbrutet. Knorrar och klagar medan hon vill para sig med alla möbler i huset.

VÅREN:

Börjar lyssna på radio när jag går ute, inte bara på bussen. Det är lite svårt till en början, ovan att inte höra allt omkring mig.

Oljud Sthlm Live på Kulturhuset under Stockholms Kulturnatt. Stockholmare samlar stadsljud som blir till en lång och häftig elektronikakonsert senare på kvällen.

SOMMAREN:

Bor en månad i Arvidsjaur där jag spelar in ljud och fascineras av dialekten. Spelade bland annat in ett pustande, fräsande gammalt ånglok - nöjd!

SENSOMMAREN:

Tillbaka i Stockholm, kvällspromenerar i stan och hör utomhuskonserterna på håll, fint! Över huvud taget förtjust i Stockholm.

Väcks vid femtiden varje morgon sedan jag tog upp DN-prenumerationen.

Får grannar som lyssnar på Bob Dylan, om och om igen. Hörs genom ventilerna.

HÖSTEN:

Plötsligt bekväm med att ha skor som låter. Mycket otippat!

Upptäcker Stockholms vackraste ljudvy, Skinnarviksberget om kvällen.

Springer hit och dit i stan, på ljudjakt tillsammans med reportrar. Tar med dem till platsen under Skanstullsbron, där tågen dunkar förbi ovanför. Ett nytt favoritställe, både pga ljuden och betongen.

VINTERN:

Kontorsljud. Datorfläktar och heltäckningsmatta.

Passerar ett fantastiskt övergångsställe i Norrköping. 

Vill fortfarande inte somna till tystnad.

Artikeln

Nu är det bråda tider alltså. Definitiv deadline för artikeln till stockholmsantologin alldeles runt knuten. Har en, om än något abstrakt, bild i huvudet av texten så som jag skulle vilja att en text med temat stockholmsljud skulle se ut. Ambitionerna skyhöga. Senare under 2011 och för evigt därefter kommer artikeln finnas tryckt i en bok. Efter över ett år med texten i tankarna ser jag mycket fram emot att skicka iväg den. Framförallt kommer vänner och familj inte längre behöva höra ordet "artikeln" följt av stressat gnäll och tjat om prokrastinering.

Nothing Compares 2 U

Efter kraschen blev datorn inte riktigt sig själv. Eller, den hade gått tillbaka till sitt gamla jag och glömt allt som jag lärt den under de senaste åren. Till exempel kom uppstartsljudet tillbaka, som jag hade tagit bort redan när datorn var sprillans ny. Och nu, ett halvår senare, har jag fortfarande inte förmått mig att stänga av det. Att höra det här ljudet innebär att jag så gott som varje gång måste fortsätta sjunga efter ljudet; "It's been seven hours and fifteen days...". Det räcker med denna enda ton som datorn ger ifrån sig för att jag genast ska höra Sinead O'Connor-versionen i huvudet.

Jag kan inte låta bli att fundera över det eventuella budskap eller referens som ljudet är tänkt att förmedla. Har Steve och Sinead haft ihop det back in the days? Hur som helst så kunde det ha varit en sämre låt att tvångsmässigt associera till, år efter år. Jag gillar den.

För den som inte heller har orkat stänga av uppstartsljudet och inte redan hört det O'Connorska i det; varsågod, det blir aldrig sig självt igen >>

Snötäcket

Den där ljuddämpningen när det snöat ordentligt för första gången, den upplevelsen har jag missat i år. Och nu har snön legat ett tag så jag kan inte jämföra. Jag som gillar när ljudbilden plötsligt skiftar och stan blir bomullstyst.

Om snön ligger kvar i jul förväntar jag mig riktig vintertystnad på landet, sådan som är dämpad ända in i öronen. Jag minns hur det låter, på promenad längs slingriga skogsvägen och bilen som närmar sig bakom svängen hörs bara som ett dovt basbuller.

Tajmingen

Det har ju varit så här ett tag nu, ljud som imponerande ofta synkar med musiken jag lyssnar på. Jag hör det nästan dagligen, tror jag. Så också i kväll. Skulle leta fram en fil på den externa hårddisken. Det är en klumpig sak som susar högt. Hittade filen och kopplade från hårddisken. Till de sista sekunderna av Ryuichi Sakamoto varvar disken ner och det högfrekventa susandet sjunker för att avslutas med ett litet knäpp. Riktigt fint! En liknande effekt uppstår när bussarna passerar på vägen en bit från huset; tonen i bussdånet sjunker och det blir en subtil, fin stämma till musiken.

Saker som pågår i huset

Mer om det här med huset. Det är ganska lågmält som sagt, men inte helt tyst och det är jag glad för. Just nu spelar några grannar musik, kanske ovanför. Känns som helg. Det är fint med alla ljuden så där på håll; musiken, någon som går i trapphuset, stänger en dörr, dammsuger så det dånar och skrapar, bara så högt att jag blir medveten om att vi är flera som bor i huset. Jag glömmer det ibland, att det inte bara är min lägenhet som ryms i huset. Jag kan ju bara se inom mina egna lägenhetsväggar, men ljuden skvallrar om livet i huset. Saker som pågår hela tiden.

Om jag har någon sorts relation till mina grannar så är det främst genom ljuden. Vi säger hej när vi möts i porten men det är via ljuden den mesta kommunikationen sker, om än ofrivilligt. De dunsar rätt mycket, de där uppe eller nere. Vibrerar lite i mitt golv. Jag undrar vem jag är i deras öron. Lovar hur som helst att åtgärda Stockholms gnissligaste säng, så småningom.

Bloggarens grannar

Det är sällan jag hör några starkare ljud här i huset. Hör bussarnas dova brummande när de passerar, det är ett fint ljud. Grannen vägg i vägg som öppnar och stänger hallgarderoberna. Bob Dylan svagt genom ventilerna från lägenheten ovanför. Tillfällena som jag har störts är lätträknade.

Dels beror det nog på miljonprogramsbetongen, den isolerar väl. Men så slog det mig också; tänk om de vet att de bor granne med en ljudbloggare? En som kommenterar varje mer eller mindre spektakulära ljudhändelse. Min förra granne och hennes märkliga steg om nätterna omnämndes, dock ovetandes vill jag tro, i Expressens helgbilaga. Och nu har jag grannar som tassar omkring.

twitter.com/sinksound

Om man inte orkar läsa så särskilt långa inlägg finns det 140-teckensinlägg att följa på bloggens Twitter-sida. Där hamnar sådant som inte behöver ett helt "riktigt" inlägg, kortare kommentarer och även musikrelaterade grejer, dvs sådant som, enligt mina egna bestämmelser, inte får vara med i bloggen. Bloggen lever med andra ord lite av ett dubbelliv nuförtiden, här >>

Minns morfar

... och hur det lät när han jobbade i sin smidesverkstad, rösten, traktorn, när han dansade med mormor i köket till en svängig bit på radion.

Grattis på 85-årsdagen!

Grattis och förlåt!

Ännu en gång har jag missat att uppmärksamma ditt jubileum som inföll i oktober. Treårsdagen. Jag är en dålig bloggare, uppdaterar oregelbundet och glömmer att fira när det vore på sin plats. Men det betyder inte att jag inte bryr mig. Jag har upptäckt ovanligt många fina/häftiga/roliga ljud på senaste tiden, delvis tack vare dig. Det har kommit ljudberättelser från alla möjliga håll; från främmande och bekanta, under fikaraster, möten, fester och i brev. Några av alla bidrag har samlats under en egen etikett, Andras ljud. Som en försenad treårspresent har också formgivningen förändrats, om än ganska blygsamt. Man ska ju känna igen dig.

Jag lovar att redan nu börja planera ditt femårskalas.

Vänstersulan

Ok, mer på skotemat. På kontoret finns en medarbetare vars ena sko knarrar, den vänstra. Tror jag la märke till det i förra veckan och numera lokaliserar jag honom uteslutande med hjälp av skoljudet, behöver inte titta upp från skärmen för att se efter. Jag undrar om han hör det själv.

Sällskap x 2

Har sagt ja till att låta två mycket fluffiga katter bo hos mig en helg framöver. Mängden päls som sprids runtom i lägenheten är inte att leka med, men sällskapet och underhållningen ser jag fram emot. Sist de var här på besök var det slackerfasoner på soffan och vild - men ljuddämpad - jakt om vartannat. Med all päls blir de särskilt tysta men har också svårt att bromsa in i hög hastighet, vilket innebär en del halkolyckor på parketten, möbelkrockar och hjärtlig skadeglädje från min sida.

Välkomna.

Lördagsambitionerna

En granne borrar och hamrar. Det är något med sådana ljud som jag gillar, att höra folk fixa och pyssla där hemma på fritiden. Ett typiskt lördagsljud. Kanske har de hunnit med en sväng till IKEA på förmiddagen också, gått längs varuhusets snirkliga gångar med trögstyrd kundvagn, penna bakom örat och antecknat lagernummer.

Funderar på varför jag ofta blir glad av hemrenoveringsljuden och jag tror det finns flera förklaringar: 1. Ljuden väcker minnen från barndomens helger då det borrades och spikades både i det egna och i grannarnas hus. 2. De vill något med hamrandet, förändra till något bättre. Ambitioner och framtidsplaner.

Men nu är det tyst. De kollar kanske att det blir rakt.

Radio France om stockholmsljuden

För ett par veckor sedan var jag ute på ljudspaning i stan tillsammans med en radioreporter från Radio France och nu har jag fått länken till programmet som just har sänts. Så vitt jag kan förstå med mina obefintliga franskakunskaper handlar inslaget om mig, stockholmsljuden och Oljud Sthlm. Som vanligt ganska otäckt att höra min egen röst (denna gång dessutom på en smått förvirrad engelska), men allt det franska låter fruktansvärt tjusigt. Och roligt att ljuden får uppmärksamhet!

Ca 10 minuter in i programmet börjar det handla om ljuden.

Accents d'europe >>

Astmaautomaten

Ganska ofta händer det att vänner och bekanta berättar för mig om ljud som de har hört, det är roligt. Tidigare i veckan kom det här meddelandet:

Hej Elin, igår stod jag en halvtimma på Odenplan och väntade på nattbussen, då plötsligt en biljettautomat började astmaandas. Jag hann spela in det dag tänkte skicka det mystiska ljudet till dig. Fick förhoppningsvis med de duellerande övergångsställeklicken också.

Ser fram emot att höra inspelningen. Och kanske till och med stå på Odenplan mitt i kalla natten.

Efterklang

Kom just ihåg en händelse från förra veckan. Jag och min vän Martin gick och lyssnade på Fennesz i Uppsala konserthus. Det blev en fin konsertupplevelse och inledning på helgen. Före returresan till Stockholm gick jag på toaletten och där inifrån hörde jag nästa konsert bullra igång i någon av konsertsalarna. Det skulle vara flera konserter samma kväll, hade jag läst, men vad som skulle komma efter Fennesz mindes jag inte. Tyckte ändå att en bullerkonsert inte borde ha gått mig alldeles förbi. Så öppnade jag dörren för att gå tillbaka ut i entréhallen och upptäckte att bullret inte alls kom där utifrån. Det var bara trafiken jag hade hört från gatan utanför toalettfönstret. Snopet, men just en sådan ljudupplevelse som jag gillar.

Återkomsten

Åhléns-indianerna är tillbaka, hörde dem i helgen.

Nynnaren

Det finns en nynnare på jobbet. På samma sätt som somliga harklar sig ofta eller sitter och gungar med foten nynnar den här personen. Främst på lunchen. Nynnaren plockar fram sin matlåda, sätter in maten i micron, och nynnar under tiden. Även under pauser mellan samtalen kring lunchbordet, som för att liksom fylla ut. Inga särskilda melodier, mer planlösa tonföljder, så som nynnande är. Det är fint tycker jag, men måste stundvis anstränga mig för att inte brista ut i skratt. Varje lunch; matlådan, nynnandet.

Tystnad: fika.

Ny arbetsplats sedan igår. Fikarummet är så välisolerat att man blir blyg. Det finns ingen bakgrund.

Ännu ett läsarbidrag: några favoriter i stan

"Favorit i Stockholm är gångtunneln under Malmskillnadsgatan mellan Olof Palmes gata och Birger Jarlsgatan, där förändras ljudbilden snyggt när man rör sig igenom tunneln.

Den andra är Östermalmtorgs tunnelbana uppgången mot Östermalmstorg. Efter första rulltrappan är det ett mellanplan med ett valv med fin, speciell akustik. Där brukade jag stå och sjunga efter plugget på Adolf Fredrik för många år sen."

Tack för det, 'DJ Lastword'!

Sällskap

Kattbesök igen. Fint att höra någon mer som rör sig i lägenheten. Passar också bra att besöket inte kan prata, för arbetsdisciplinens skull.

En ljudupplevelse i brevlådan

När jag väckte datorn i morse blinkade ett meddelande på MSN. Det var en vän som var ivrig att berätta om morgonens ljudhändelse:

"Å, vad bra att du är där. Har sparat på en ljudupplevelse jag kände mig tvungen att dela med mig av:

Har suttit och lyssnat på Murcof hela vägen till Sthlm. Fortsatte lyssna när jag klev av tåget, men precis då började en väldigt tyst låt. Funderade ett tag på om musiken hade stängts av men sen började det komma ljud som lät väldigt fint, som musik. Fortfarande var jag inte säker på om det var Murcof eller ljudet på stationen jag hörde. Det kom lite pianoklink emellanåt, så jag var säker på att det var musik.

När jag kom ut från stationen insåg jag att det var mestadels stationens ljud (de bygger en del där nu) som jag hade lyssnat på och varit säker på att det var Murcof. Även en del drones som låg och svepte i bakgrunden. En fantastisk upplevelse, one of a kind!"

Den här ljudupplevelsen är verkligen ett bra exempel på hur "riktiga" ljud kan upplevas som musik, och tvärtom. Det handlar om hur man lyssnar. Låten som var förvillande lik byggarbetet vid Centralstationen var denna >>

Tusen tack för det fina bidraget! Mitt intresse för ljud är framförallt en nyfikenhet på hur andra upplever saker. Det är som julafton att få berättelser som den här.

Ljudblogg, med ljud

Fick ett mail häromdagen från en annan ljudbloggare. Till skillnad från mig som fortsätter envisas med att behandla ljuden enbart skriftligt lägger han upp fina ljudklipp i sin blogg och det är ju roligt.

Här kan man både läsa och lyssna >>

Skor som hörs

Jag har nästan alltid haft bara tysta skor, inget klick-klack som ekar när jag går förbi. Dels hänger det ihop med vilka typer av skor jag har en tendens att skaffa, men också att jag är obekväm med att höras (ungefär samma obekvämlighet som kan få mig att låta det klia i halsen i stället för att hosta ombord på bussen). Tanken på att vandra från den ena till den andra änden av en hyfsat tyst tunnelbaneperrong i skor som klick-klackar har alltid varit motbjudande. Men nu har något hänt; jag är plötsligt rätt bekväm i ett par lite ljudliga skor som jag haft sedan i vintras. Det var ovant under våren när de var nya, men nu under höstsäsongen märker jag att jag till och med trivs med det där ljudet, något jag aldrig trodde om mig.

Jag och stockholmsljuden

Igår hade tidningen City ett ljudspecial där de i sällskap med mig guidade bland stockholmsljuden. Finns att läsa i en pdf-version (18 oktober) >>

Att jag, som det står, saknar panflöjtsindianerna var något nytt för mig. Kanske om jag verkligen tänker efter... Att jag, som man ser på bild, springer runt med hörlurar, är också ytterst sällsynt. Mina fältinspelningar sker mycket mer i smyg. Just när staden låter som vackrast, så vips är jag där och stjäl dess läte.

Besök från landet?

Balkongdörren på glänt. Hör ett rytmiskt ljud som jag inte tror hör hemma i musiken. Måste sänka volymen och lyssna. Det låter som en häst! Springer till köksfönstret och kikar ner: det är en liten rund häst med ryttare som klapprar förbi på höstsoliga asfalten, långt från närmaste stall, vad jag vet. Mitt bostadsområde är visserligen granne med naturen med gott om grodor, sniglar och katter inpå husknutarna, men klapprande hästhovar tillhör bestämt kategorin Sällsynta ljud*.

*efterlyser motsvarande ord för ljudsammanhang! Alla ljud är ju sällsynta.

Allt som hörs på tunnelbanan

Hela universitetets tunnelbaneperrong är fylld av lågstadiebarn med färgglada ryggsäckar. Jag vill visst undvika att dela vagn med dem för jag fortsätter gå mot andra änden av perrongen. Vi sitter glest utspridda i den tysta vagnen när en stor barngrupp med lärare väller in och sätter sig runt omkring mig. De pratar, ropar, äter russin och läraren säger gång på gång åt dem att göra som i matsalen - bara prata med den som sitter bredvid, inte ropa till andra. Det finns faktiskt andra i vagnen. Det går så där, det låter mycket men jag lyssnar nyfiket.

Läraren försöker, på ett rätt misslyckat sätt, förklara att russinägaren inte alls måste dela med sig av sina russin till alla och att det finns mycket som inte är rättvist här i världen. Om allt var rättvist skulle alla ha någonstans att bo och arbeta, inga barn skulle bli slagna m.m. Men det är väl bra? frågar några av barnen förvirrat. Jag fattar att de inte hänger med i lärarens dystopiska resonemang.

I alla fall, det låter en del där ombord. Vi kommer till T-centralen och där kliver en man med en gitarr in i vagnen. Tåget rullar vidare och han börjar spela och sjunga något spanskt. Barnen tystnar på stört, vänder sig åt mannens håll, tittar intresserat, diggar och klappar takten mot sätena. Jag fascineras av hur fort ljuden byttes ut och tänker att nu måste väl läraren vara nöjd. Vid Gamla stan tackar mannen för sig och barnen jublar; En gång till, en gång till!! Pojken mittemot mig som tidigare försökte förstå det här med russinen och rättvisan vill ge musikanten pengar men det får han inte för läraren. Han ser andra som skänker pengar: men titta vad snälla dom är som ger pengar... Respekt!

Kanske suckade jag lite inombords när de klev ombord, men jag kliver ut på perrongen med ett leende.

Dålig stämning

Idag har en öron-näsa-hals-specialist testat klangen i mitt huvud med en stämgaffel. Han slog an en ton i gaffeln, höll den uppe på mitt huvud och undrade hur det lät. Det lät rätt fint; en djup, mjuk klang. Men bara i ena örat hörde jag den, och det sa jag. Min spontana reaktion var att det borde väl höras i båda öronen, jag måste ha åkt på en monosläng. Men något svar om det var onormalt fick jag inte. Sedan skakade specialisten mitt huvud i tio sekunder för att se om jag blev snurrig. Eventuellt har jag en hyperaktiv näsa eller kvalsterallergi, löd några idéer.

Från ett berg i stan

Jag stod på Stockholms innerstads högsta punkt, allra högst upp på Skinnarviksberget i mörkret med hela stan där nere och alla ljuden som blandas till en dov matta. Kanske stans finaste ljudvy.

Den nya välstämda vardagen

På senare tid, kanske under det senaste halvåret eller så, händer det ovanligt ofta att ljuden omkring mig stämmer tillsammans, särskilt kring min bostad. Det spelar ingen roll vad det är som låter; sms-signaler, datorns låg-batterinivå-varningssignal, klirrande köksredskap, trafiken utanför, dammsugaren - allt stämmer ihop med musiken jag råkar lyssna på just då. Är det min vardag som faktiskt plötsligt börjat låta bättre eller har jag på något sätt fått upp öronen för dessa detaljer först nu? Hur som helst tycker jag mycket bra om alltihop, låt det fortsätta.

Så här kan det låta i en välstämd vardag >>

Och så här >>

Och så en till scen bara för att den är så fin >>

Luriga lurar - och ett möjligt bot på problemet

Om jag hade en modern mobiltelefon hade den här nya appen varit något för mig: Awareness! skickar in ljuden som stängs ute när man lyssnar på musik eller annat i lurar.

Att ljuden från omgivningen är till stor hjälp när jag rör mig ute bland folk och trafik märker jag ännu tydligare sedan jag rätt nyligen började behålla lurarna med radioprogrammen i öronen mycket mer än jag har gjort tidigare. Jag tappar förmågan att smidigt parera diverse stadssituationer som kräver lite tajming och kvickhet, och även normalt hyfs.

Tidigare tog jag alltid ur lurarna när jag klev på en buss, klarade inte av att heja på chauffören när jag inte riktigt hörde min egen röst. Nu har jag märkt att jag med lurarna i också blir mindre uppmärksam på om jag t.ex. råkar knuffa till någon på t-banan. Jag märker det inte riktigt, eller om jag märker det glömmer jag bort att ursäkta mig, p.g.a. ljudet i lurarna. Jag som stör mig så på puttande utan ursäkter. Drar slutsatsen att det hela rör sig om akustisk simultankapacitet, och att den inte är något vidare.

Appen Awareness! >>

Efter katten

Har varit kattvakt en vecka. Ett fint återseende, och vilket trevligt sällskap! Någon som hela tiden finns i närheten och gör små ljud. Tvättar sig, jagar papperstussar/garnråtta/vinkork, klättrar på tidningsåtervinningskassar och på undersidan av sängen, knaprar torrfoder och krafsar i toalådan. Har pratat mycket med mitt besök, berättat om dagarna, om valet. Jagat och jagats (besöket - jag: 10-0, med stiliga ninjaöverfall). Och nu är det bara jag igen. Slipper vakna av tidiga morgonenergiattacken vid fem-sexsnåret, men lite tomt blev det.

Oljud Sthlm i P3 Kultur!

P3 Kultur behandlar oljud och Håkan berättar om Oljud Sthlm [5/9] >>

Fjällgatan

Ett av de stockholmsljud som försvinner tillsammans med sommaren är ljudet av utomhuskonserter, att promenera längs Fjällgatan och höra musiken från Gröna Lund och Mosebacke. Än är konsertprogrammen inte slut för säsongen men rätt som det är har utelivet flyttat in.

Skräckväckning 49kr/mån.

Varje natt/morgon vaknar jag med ett ryck av ett ljud. Sätter mig upp och lyssnar. Någon gång har jag gått upp för att kolla vad det är frågan om. Läskigt. Det tar några sekunder innan minnet hinner ikapp och jag inser att det var dagens DN som trillade ner genom inkastet och luckan som smällde igen mot dörren. Tycks inte vänja mig, det är förrädiskt med de där kortvariga prenumerationserbjudandena.

Syrsorna och musiken

Balkongdörren står öppen och först när jag stängde worddokumentet och liksom öppnade öronen hörde jag syrsorna. De passar utmärkt till musiken.

Inför invigningen

TV4 på plats vid Sergels torg inför invigningen av Kulturfestivalen, som utspelade sig vid lunch och blev mkt häftig!

Plötsligt blev Stockholm tyst

Aldrig har jag upplevt Stockholm som så tyst som efter Pride-paraden. Efter två timmar på trottoaren med högtalarmusik (dessutom varierande, samtidigt) från alla håll (måste ha varit här söndagens heshet orsakades) upplöstes snabbt folkmassorna vid Slussen och musiken ersattes av de vanliga ljuden. Mäh, låter det så här lite i vanliga fall?? tänkte jag. Det är ju tyst. Fick anstränga mig för att själv sänka röststyrkan till normalnivån när jag mötte min vän som inte varit med under de högljudda timmarna intill paraden. Alla ljud som annars bidrar till en viss utmattning efter en dag på stan framstod plötsligt som typ ingenting.

Var med och skapa en spännande och högst subjektiv ljudkarta!

Jag ska påbörja ett slags kartläggningsprojekt med ljud i Stockholm och välkomnar tips på alla möjliga ljud! Det bör vara en bestämd plats där ljudet kan upplevas jämt, eller åtminstone under en viss period. Vackra, häftiga, konstiga, irriterande ljud - alla får vara med!

Berätta också varför du tipsar om just det ljudet. Har du ett särskilt minne kopplat till ljudet och platsen? Hur upplever du ljudet när du hör det?

Remixa ett ljud från Lappland!

Vill du göra en remix av något av Arvidsjaur-ljuden? Jag tänker samla mina fältinspelningar på en skiva senare under sommaren och det vore kul med ett antal remixer också! Än är det många dagar kvar för mig i Arvidsjaur, så det kommer många fler ljud framöver. Håll utkik efter en favorit som du vill sätta remix-tänderna i! Hittills är orgelinspelningen paxad.

En artikel om Arvidsjaurljuden

I fredagens Piteå-Tidning >>

För mer info om vad jag gör här i Arvidsjaur, kolla bloggen Hur låter Arvidsjaur? >>

Enkäterna

Plötsligt funkade inte enkäterna om bästa och värsta ljud längre. Jag blev tvungen att ta bort dem. Synd eftersom det kommit in en del röster och det skulle bli spännande att se om ösregn vann till slut. Kanske gör ett nytt försök.

Bret och Jemaine gör musik av vardagsljuden

Fin scen med Bret och Jemaine ur Flight of the conchords >>

Gissningsvis med inspiration från filmen Music for one apartment and six drummers.

Duvorna är min favorit.

Dubbelbloggaren

Oj, nu blev det mycket. Jag har skapat en blogg särskilt för min vistelse i Arvidsjaur och de projekt jag gör där och nu blir det liksom dubbelt om jag skriver om mina ljudupptäckter både där och här. Jag hänvisar i stället nyfikna besökare till Arvidsjaur-bloggen den närmaste tiden. Kanske skriver jag här också i bland, men främst där tror jag.

Bloggen Hur låter Arvidsjaur?

Till skillnad från Kitchen Sink Sounds består det aktuella projektet också av ljud. Det finns något att lyssna på, inte bara text. Här kan du höra hur det låter: Hur låter Arvidsjaur? på Soundcloud.

Från förmiddagens promenad, min första i Arvidsjaur.

Nedräkning inför avfärd mot Arvidsjaur!

Vårterminen är över och nu väntar nya spännande grejer! Den här veckan börjar jag förbereda de praktiska detaljerna inför en månads vistelse i Arvidsjaur, där jag ska utforska vardagens ljud tillsammans med både barn och vuxna. Det blir soundwalks och ljudkartläggning, med mera. Kommer att skapa en särskild blogg för de olika projekten och en interaktiv sida där ljuden som hittats finns att lyssna på. Och så skriver jag vidare här såklart.

Sammanlänkat

Har länkat samman allt som går att länka samman, nästan. Bloggen till Twitter och Twitter till Facebook och Facebook är kopplat till mailen som bloggen också är länkad till via ett annat konto hos samma mailleverantör, eller vad det heter. Numera kan man också gilla bloggens inlägg inför alla man känner i stället för i smyg för sig själv.

Hemtraktens tonfall

Härom helgen var jag på besök hos en bekant som visade sig känna till mina hemtrakters "dialekt" mycket väl, trots sin egen uppväxt i Stockholms centrala delar. Han känner visst någon i Rimbo och har på så sätt fått bästa tänkbara lektioner i detta sätt att prata. Han imponerade med sina kunskaper om hur jenny och jimmy blir jennö och jimmö och om det speciella tonfall som jag så väl hör i mitt huvud men inte riktigt lyckas härma.

För att ge ett litet smakprov på dialekten lånar jag en annan bekants replik som han hämtade från mellanstadiets fotbollsmatcher och som han efterliknade med stor träffsäkerhet: "Mäh skjuuut då jö!".

För att med egna öron uppleva denna dialekt rekommenderas en busstur från Östra station med buss nr 639. Ju fler som stiger av längs vägen, desto tydligare kommer dialekten att framträda ombord på bussen. För maximal effekt, sitt kvar i minst en och en halv timme.

Den nya tiden

Balkongdörren står på glänt. In kommer ljuden av balkongfester, fågelsånger, bilar som accelererar efter vägens sväng, bollar som studsar mot asfalten, skramlande cyklar som parkeras, barn som leker. Det är precis som om någon tryckt på On.

Ljudkonst på Slussen - live när som helst

Den dystopiska och bitvis urinstinkande Slussenterminalen har bjudit på spännande ljudupplevelser den senaste tiden. Väntade på bussen igår kväll och hörde ett knackande ljud en bit bort. Två män stod på en sorts maskin och en av dem knackade mot en betongbjälke i terminaltaket. Det lät fint, rytmen och själva ljudet. Hade kunnat vara en fin ljudkonstinstallation. Ofta är verkligheten bättre än de verk som medvetet försökt fånga den, när det uppstår något fascinerande utan att det var meningen, utan regissör. Jag gissar att arbetet med att knacka på betongen har med omvandlingen av Slussen att göra, och då kommer det fler ljud framöver. Jag har sett folk i overaller mäta åt olika håll kring terminalen och nu knackar de.

Arbetets musik: Ghana Postal Workers

Nu har jag hört samma inspelning på radio två gånger inom bara ett par veckor. Hur kommer det sig att en inspelning från 1975 plötsligt börjar dyka upp titt som tätt (det tycker jag att två gånger kan räknas som)?

"Four postal workers use music to make the work of canceling stamps less boring."
Läs mer om inspelingen under videon.

Ljud som landmärken?

Finns det ljud som fungerar som landmärken i Stockholm? Vilka är de?

Som det ofta är med ljuden så finns de med oss på ett ganska omedvetet plan i vår vardag. Om du tänker efter; hur förhåller du dig praktiskt till ljuden på de platser du passerar under en dag?

Finns det ljud som du använder (mindre eller mer medvetet) för att orientera dig, för att förstå vad som händer, ljud som får dig att agera?

Hur är Slussen som akustiskt landmärke? Och hur kommer det låta efter den stora förvandlingen? Själva förvandlingen kommer knappast att tassa förbi våra öron, gissar jag.

Save Our Sounds: radioprogram om ljudlandskap

Fortsatte att kika runt på BBC:s Save Our Sounds-sidor och fann en serie om två radioprogram på temat ljudlandskap. Det första avsnittet tar sin utgångspunkt i London och det andra i Hongkong. Det senare har jag faktiskt redan hört för något år sedan, men jag ska lyssna igen. Det här är perfekt både som inspirations- och informationskällor under mitt arbete med artikeln om stockholmsljud.

I det första avsnittet som jag just lyssnade på pratar de bland annat om hur Londons ljudlandskap förändras över tid. Hur låter Stockholm nu jämfört med tidigare? Man behöver inte tänka sig särskilt långt bakåt i tiden, nya ljud kommer hela tiden. För varje ny maskin eller apparat som tillkommer förändras ljudbilden, och äldre maskiner och apparater tas ur bruk. När jag hör människor prata i radio- och tv-program från ett par decennier tillbaka, tidigt 80-tal till exempel, lägger jag också märke till att sättet att prata har förändrats. Inte bara till vokabuläret, utan sättet att uttala orden, betoningar och tonfall. Vad det beror på är kanske en fråga för Språket i P1, men det bidrar också till att ljudbilden är en annan idag än tidigare.

Save Our Sounds documentaries >>

Vad är "akustikekologi"? >>

Soundwalk på nätet

Hittade just en fin sak på BBC:s sida. Här kan man vandra omkring i olika stadsmiljöer och lyssna hur de låter. Sidan ingår i ett "bevara ljud"-projekt, Save Our Sounds, och man kan själv bidra med ljudinspelningar som sedan hamnar på ljudvärldskartan.

Save Our Sounds, BBC.

Sova på tåg

Jag har bokat resan till Arvidsjaur. Ska ta nattåg och ser fram emot att somna till ljudet av tåget som far fram. Har alltid tyckt om att somna till ljud. En tv eller röster i rummet intill, regn, radioprat...

Det var för länge sedan jag senast åkte nattåg för att minnas hur gott jag sov då, men jag sover bra på färdmedel; sittandes på tåg, bussar, flygplan och färjor. Som liten även i barnstolen på pappas och mammas cyklar. Har också somnat till ljuden av en cirkus. Somnade och gled ner under läktaren där jag vaknade efter en stund och blev uppfiskad av pappa som snopen konstaterat att jag inte längre satt kvar på cirkusbänken.

Jag hoppas på att ingen i kupén snarkar, vill inte ha öronproppar och missa tågljuden.

Förändringens vindar...

... sveper över bloggen. Efter ett antal år i så gott som oförändrad kostym händer det plötsligt saker.

• Bloggens inlägg hamnar från och med nu även på Twitter. Vilka effekter jag förväntar mig av det här vet jag faktiskt inte, men jag har ju fattat att det är många som twittrar. Politiker och alla möjliga.

• I bloggens högerkant kan du rösta på bästa och värsta ljud, do it! Saknar du passande alternativ, skriv om ljudet som en kommentar (välj "Vilket är ditt älsklingsljud?" under Innehåll och kommentera ett av inläggen) eller skicka ett mail.

Allt annat är sig likt.

KSS på Twitter!

Jag testar att koppla bloggen till Twitter. Det är ännu oklart om jag har lyckats, och ännu oklarare hur det kommer att funka sedan, om det blir till någon sorts nytta. I alla fall, jag postar ett inlägg här nu för att se om Twitter snappar upp det.

Här hittar du Twitter-sidan.

O-ow!

Minns du ljudeffekten för inkommande Icq-meddelanden? Ett ljud jag hörde så otroligt många gånger under några år för att numera aldrig få höra det någonstans, utom när det har dykt upp i minnet. Det är ett positivt minne och definitivt ett ljud som idag kan sorteras under kategorin nostalgi. Nuförtiden kör jag Msn, ljudlöst. Och jag verkar höra till det utdöende Msn-släktet medan de flesta lever sina liv på ännu tystare Fejan.

En observation: När jag spelar upp klippet med Icq-ljudet reagerar katten som sover i fåtöljen. Lyfter på huvudet och tittar åt högtalarnas håll. Vad tänker hon att det kan vara?

För dig som missade Oljud Sthlm Live (eller inte kan få nog)

Oljud Sthlm Live som ägde rum på Kulturhuset under förra helgens Kulturnatt Stockholm finns nu uppsummerad i videoform på nätet, kolla kolla!

Det blev en mycket lyckad kväll och live-konceptet tål att genomföras fler gånger utan att det blir en upprepning av den första omgången. Eftersom musiken består av ljudinspelningar som gjorts av stadens invånare tidigare under kvällen blir varje konsert högst unik.

Att skriva upp i almanackan!

Nu händer det grejer:

Alldeles snart, den 24 april på Kulturhuset i Stockholm: Oljud Sthlm Live.

Och i början av sommaren, precis så att jag hinner med innan jag drar till Arvidsjaur: Volt-festivalen i Uppsala. Efter förra årets premiär har jag hoppats på att festivalen återkommer och det gör den, med inga mindre än både AGF och Aki Onda bland artisterna! På samma sätt som de gamla industribyggnaderna gör Norbergfestivalen till en mäktig upplevelse matchar det nya konserthuset i Uppsala den här festivalen på bästa tänkbara sätt. Det blir en bra inledning på sommaren.

Volt 2009

Arvidsjaur i sikte

I början av juni åker jag till Arvidsjaur för att ägna mig helt och hållet åt ljuden, det är spikat nu.

Lista: Sammanträffanden

Ljud som flutit ihop med musiken de senaste dagarna:

När strykjärnet blivit tillräckligt varmt hörs ett fint litet plongljud, precis på rätt ställe i musiken.

Mobilens alarm. Uppfattade först inte att det inte var en del i musiken. Alarmet som oftast är ett jobbigt ljud gjorde musiken lite mer spännande.

Scannern. Ljudet som kommer när den sätts igång, samma ljud som hörs när den scannar fast bara en kort snutt, blev en fin effekt i låten på Spotify.

Samklang

Jag gillar när vanliga ljud råkar stämma överens med musik. En mopeds ilskna läte som blir vackert i just rätt takter av en låt, ett stolskrap, en gaffel som faller. Jag blir glad varje gång. Jag tycker att det har hänt särskilt ofta den senaste tiden, såna sammanträffanden. Som att vardagen vill bjuda på något extra, visa vad den kan, om den vill.

Artikeln igen

Det är fortfarande möjligt att berätta för mig om stockholmsljud och bli en del i antologiartikeln om ljud och Stockholm*, men det brinner i knutarna!

* En antologi med olika perspektiv på "stockholmsliv". Samarbete mellan etnologiska avdelningen, Stockholms stadsmuseum och Nordiska museet.

Kulturnatt med oljud!

Lördagen den 24 april är det Kulturnatt Stockholm och där ska Oljud Sthlm vara med, den här gången i en mer live-baserad form. Alla som vill får vara med och samla ljud i staden, ljudfynden ska senare samma kväll bli till fantastisk musik i en improviserad konsert. Artisterna som ska förvandla ljuden till musik är Noisebud, Håkan Lidbo och Yourhighness.

Håll utkik efter Oljud Sthlm Live, var med i ljudjakten och festa till stockholmsrytmer!

Nederländerna

Jag var just i Nederländerna, på studieresa. Mer precist i den nordnederländska staden Groningen [Schrånningen]. I tio dagar var vi där och jag hann uppleva mycket, däribland ljud så klart. Ett urval:

De har en annan siren, utryckningsfordonen. Tre toner som bildar en glad melodi. Det är kanske inget fel med att den är glad, men lite konstigt är det. Mindre allvar i den liksom.

När vi lagt oss första kvällen på vandrarhemmet och just börjat somna väcktes vi av ett högt ljud i rummet. Det tog ett par sekunder innan jag kopplade att det var platt-tv:n på väggen som lät. Det var MTV på hög volym, 00.07, helt plötsligt. Jag som hade underslaf i våningsängen klev upp och började leta efter knappar på tv:n medan första låten slutade och nästa började, Single ladies, högt högt. Tryckte på alla knappar tv:n hade utan minsta förändring i ljud eller bild. Några fler klev upp och undersökte apparaten, nyvakna och förvirrade. Lite förtvivlade var vi nog också, kanske skulle det inte bli tyst. När hela Single ladies-videon visats drog Marie ut slumpvald kabel och det blev åter tyst. Jag fick kväva mina ofrivilliga skrattattacker i kudden när jag la mig igen, absurt var det. Single ladies fick en självklar plats på vår Groningen-Spottis-lista dagen därpå.

Språket. De har läten i språket som vi inte kunde härma, inte ens när jag förberett mig och samlat en del saliv fick jag till det gurglande rullande r:et. Fascinerande.

Cyklisterna. Har aldrig sett så många cyklister, men så är det ju asplatt också. Floder av cyklister i rusningstid, och många resten av tiden också, i jämförelse med hemma. Det tog ett par dagar innan det föll sig naturligt att se upp för dem och så är de tysta, lömska. Inte en enda hjälm såg vi på tio dagar.

Största möjliga tystnad - en prövning

Nu övar jag mig i att ha det tyst. Inte ha musik eller radio på för att fylla ut hela tiden. Jag började nog på allvar idag, men har tänkt på det länge, att jag har lite svårt för tystnad. Lite musik har jag lyssnat på, medan jag lagade mat. Och ett gammalt sommarpratprogram, Rikard Wolff, ur SR-arkivet medan jag tog en lur på eftermiddagen för att ladda upp inför tentaplugg. Och radio på bussen... Det går kanske så där med tystnaden. Fast när det gäller bussen blir det ju inte tyst för att jag låter bli radion, då hör jag ju allt annat i stället. Man får välja, egenvalda ljud eller omgivningens. Jag tycker ändå att dagen började bra när jag inte slog på nåt ljud alls till frukost och det tyckte jag var skönt.

Anledningen till den här prövningen i att ha det lite tystare, åtminstone tidvis, är att jag föreställer mig att ljuden som jag ofta omger mig med kan skapa stress, även om jag tycker att det är bra ljud, intressanta radioprogram och fin musik. Det är nåt oroligt med att alltid ha nåt igång, tycker jag. Jag ska jobba på det här ett tag, se om det har nån särskild effekt. Det svåraste blir att somna utan ljud som sällskap, det tänker jag inte ens försöka med, än i alla fall. Vid läggdags letar jag fram ännu en sommarpratare som får hålla mig sällskap i väntan på sömnen.

Hear and now - fin film!

Filmen som jag skrev skulle sändas i kväll på Svt var fantastiskt bra. Gripande, häftig och fin! Jag skulle kunna återberätta massor av detaljer ur olika scener (hur Sally lyssnade på musik med foten mot högtalaren, sov med en hand på spädbarnen för att vakna av vibrationerna om de började skrika, hur Paul utforskade bilens tutljud och besökte biltvätten två gånger på en dag för ljudupplevelsens skull, hur de upptäckte ljudet av lampknappen, stegen i snön, varandras röster...) Men det är mycket bättre att se själva filmen. Jag hoppas att den dyker upp på Svt Play. Här är ett kortare klipp, så länge.

Samtidigt som jag fick en inblick i Sallys och Pauls liv (som döva och som nykomlingar i ljudvärlden) fattade jag också hur van jag själv är vid ljud. Alla vi som hör har lärt oss att inte lyssna.

Hör hit!

Läste just om en dokumentär som ska visas på SVT1 i kväll (21.30), Hör hit! Filmen handlar om ett par i 65-årsåldern som varit döva hela livet men som båda genomgår en operation för att kunna höra. För alla oss som hör hela tiden och alltid har gjort det kan det nog vara fascinerande att se filmen. Det är svårt, omöjligt tycker jag nog, att föreställa mig att inte ha alla ljuden hela tiden. Till och med när det är tyst låter det, nånting.

Fortsättning följde

Till söndagsfrukosten rev Spdif ner en väggmonterad hallhylla med sin nätta kroppsvikt. Vad som just inträffat fattade vi av braket när själva hyllan lossnade och alla sakerna landade på golvet; mynt, en systemkamera, min mobiltelefon, en sparbössa, hårspännen, diverse papper... Spdif verkade inte se sambandet mellan händelsen och hennes utmärkta hopp från hatthyllan ner på den andra hyllan, men röran på golvet var intressant.

Ljudet av olyckor

Om nätterna hör jag hur olika saker är på väg att välta, rivas sönder, gå i bitar. Det är katten Spdif som sysselsätter sig. Det har blivit dåligt med sömn, svårt att slappna av när jag hör henne krafsa, hoppa upp på höga hyllor, klämma sig in bakom böcker som trillar i golvet. Flera gånger måste jag gå och se efter vad som händer.

Förra veckan modifierade hon lampskärmen av rispapper som hänger över köksbordet. Upptäckte att man kan hoppa upp och slå på den och något dygn efter upptäckten hade pappersgloben förlorat sin nedre del.

Denna vecka var det jag som stökade till det, till följd av Spdifs nattbestyr. Jag hörde henne där högst uppe på bokhyllan och gick dit för att plocka bort saker i förebyggande syfte, men det blev jag som puttade ner en liten påse med småspik. Hörde i mörkret hur de ströddes ut som strössel över golvet. En timme kvar att sova men i stället plockade jag småspik och Spdif tittade nyfiket på.

Tidigare nätter har jag hört ett par blomkrukor krascha, schampoflaskor dundra ner i badkaret, omsorgsfullt inslagna julklappar klösas upp, växtblad tuggas. Och annat.

Sedan Spdif blev A:s katt (och lite min också kan man säga) har vi varit med om många nätter med sporadisk sömn. Jag kan inte låta bli att tänka på småbarnföräldrar. När det gäller Spdif vet vi att hon är sysselsatt, att hon förmodligen har det ganska spännande där hon smyger runt och ställer till det i mörkret medan vi inte kan sova. Men ett barn som skriker och verkar plågas på något vis måste göra de sömnlösa nätterna många gånger värre än nätterna med Spdif.

Nu sover hon hoprullad i soffan, en förberedelse inför natten.

Har inte gjort nåt, än.

Jobbiga jobbljud

En av dagens nyheter (men inget nytt, egentligen): Jobbiga ljud på jobbet. Hade jag inte hållits vaken i natt av katten Spdif som blev könsmogen vid nyår (och av den anledningen har förvandlats från nästan stum till ständigt jamande, i perioder) hade jag också kommenterat artikeln på något sätt. Men jag är jätteseg. Jag återkommer, för det är ett intressant tema; alla ljuden som omger oss hela dagarna och sedan stupar folk i soffan på kvällen men sällan skyller de nog utmattningen efter en arbetsdag på ljudmiljön, den syns ju inte. Slamret, rösterna och ropen, bullret i bakgrunden. Ja, nu kommenterade jag ändå. Och fortsätter:

Det märkliga är att när jag har möjlighet att välja bort ljud, att stänga av och ha det tyst, då vill jag inte det. Det tar emot att ens pröva. Jag liksom måste fylla ut med ljud, ofta radio. Och när jag ska sova letar jag fram ett sommarprat som jag inte redan hört, eller en ljudbok (Bodil Malmsten om och om igen, hoppar in här och där bland kapitlen och somnar mitt i). Bara det inte är alldeles tyst. Jag tänker att det bästa och nyttiga är att kunna ha det tyst, att det är nåt stressat över att alltid ha ljud i öronen. Men jag skjuter på att ta tag i det, övningen i att ha det tyst.