Ljudkalendern - Lucka 24: En ljudklapp!

Foto och högtalare: Ane Løser

Så har det blivit dags för ljudkalenderns sista lucka. Glänta på den och ett mystiskt läte hörs där innifrån. Vore det inte för ljudspårets titel är det nog inte alldeles lätt att gissa vilken ljudkällan är.

Jag berättade om ljudet i höstas, när jag skulle spela in det (>>) och när det skulle spelas upp i en utställning (>>), närmare bestämt Hemlikt på Designgalleriet. Några sekunder av inspelningen lät jag läcka ut på nätet redan då och helheten döljer sig alltså i den här ljudklappen.

Jag hoppas att de mystiska och, som jag själv finner dem, trivsamma knarrlätena kan förgylla den sena julaftonstimman. För bästa effekt, lyssna i högtalare som är placerade en bit ifrån varandra (knarret kommer då att röra sig i rummet).

Lyssna! >>

Så här stod det att läsa om ljuden i utställningen:
Ibland när jag ser på ett föremål i mitt hem slås jag av att jag inte har en aning om hur det har kommit till. Jag förstår att det måste röra sig om ett stort antal arbetstimmar som har lagts ner på allt som finns samlat i hemmet. Många av sakernatillverkades för ganska länge sedan, men det är inte orsaken till att jag inte vet hur de tillverkades. Jag vet inget om mina nyare ägodelar heller, jag har bara köpt eller fått dem.

Jag har i mitt ljudverk utgått från hur Anes högtalare är tillverkade, hennes berättelse om materialen och teknikerna honanvänt. Jag tänkte på all kunskap som krävs och hur osynlig den blir när föremålen släpps ut efter tillverkning. De blir tysta.

Ljuden som kommer ur högtalarna är en vävstols olika läten då man väver på den. Vävstolars läten är personliga, beroende på hur de är konstruerade, hur de har slitits genom åren och vilken vävteknik som tillämpas. Med en kontaktmikrofon, likt ett elektroniskt stetoskop, lyssnade jag av vävstolen som Linnéa Hagman Lindström, hemslöjdskonsulent och väverska satt vid på Nordiska museet.

En välljudande, eller tyst (eller intressant om inte annat!) fortsättning på julen önskar en ljudblogg nära dig!

Ljudkalendern - Lucka 23: Tyst och svängig post

Efter en stunds pillrigt pyssel i datorn fick
katten Sonja åka spark för första gången.
Montage: Elin Franzén och Andreas Tilliander.

Dagen före dagen-inlägget skrivs vid bakbordet och med mjöliga fingrar. Sista plåten bosniska småkakor jäser i ugnen och sätter punkt för dagens julpyssel i matväg. En stor del av den här dagen har gått åt till matför- och tillberedelser och det har varit riktigt roligt och ett effektivt sätt att ställa om hjärnan från vardag och jobbtankar till ledighet och konkret handarbete.

En annan syssla under dagen var att maila ut ett gäng julkort. Att maila var ett mellanting mellan att skriva vanliga, eller "riktiga" om man så vill, julkort och att nyttja nätets effektivitet. Julkortförsändelserna liknade fysiska julkort på så sätt att de bestod av en utvald julrelaterad bild (dessutom en som med stort engagemang pysslats ihop av mig och sambon utifrån en bestämd idé) och en personlig hälsning till respektive mottagare. Men när bilden var bifogad och meddelandet skrivet var det bara ett knappklick och så var det klart. Julkortsbestyren blev en ganska tystlåten process. Från photoshoppysslet till sänd-klicket i facebookmailen. Det var nog en del år sedan jag skickade pappersjulkort och det var inget jag funderade på att göra i år heller, men tänk alla ljud det hade gett upphov till. I butiken där jag skulle ha köpt korten, när jag skrev på dem med en penna, slickade på frimärkena, postlådeluckan som slog igen med ett litet kärvt gnissel, det lätta, pappriga rasslet när lådan tömdes, poststämplarna mot frimärkena och ja, allt därefter ända fram till mina vänners postinkast, nära eller längre bort från mig, och eventuellt ljudet av kuvert som revs upp om jag hade använt kuvert.

Inget av det där hördes i samband med att mina julkort skickades iväg. Som kompensation fyller jag denna, ljudkalenderns näst sista, lucka med något från postväsendet. För trogna Kitchen Sink Sounds-besökare är innehållet en repris, men det är så bra!

Så här fint lät det på ett postkontor i Ghana 1975 >>

Läs mer om Ghana Postal Workers-musiken >>

Ljudkalendern - Lucka 22: En god affär med bättre ljud

Innan jag packade ihop katt, kläder och klappar och åkte till en ännu vintrigare vinter var det några saker jag behövde fixa. Städa lägenheten så att vi blir överraskade när vi kommer tillbaka, gå till sopsorteringen och till sist skaffa några jul- men också födelsedagsrelaterade grejer. Det snöade otroligt fint när jag promenerade iväg till Kate´s organic market, stora och mycket långsamma flingor som inte hade bråttom att landa, utan tyngdlöst svävade runt.

Kate´s ligger på ett hörn på Heleneborgsgatan och jag skriver vad butiken heter eftersom det är så bra att sådana butiker börjar synas här och där i stan. Inte bara för att allt är ekologiskt där inne. Det är något annat att gå till en mindre butik som inte liknar Ica eller Coop. Inga automatiska dörrar, inga blipljud från kassor eller körer av surrande fläktar och kylar.

När jag klev in genom dörren, som jag fick öppna och stänga helt själv, plingade en klocka ovanför mitt huvud. Inte som en digital signal som många butiker har, utan en klocka som ringer för att den skakas om. Fastän det var dagen före dagen före dagen och butiken, vad jag vet, är ensam i sitt slag i det här området var det inte många där inne. Inte fler än att jag kunde höra de olika konversationerna, någon som pratade med mannen i kassan eller med någon annan i lokalen. När jag hade tittat runt och bestämt vad jag skulle ha (också en fördel med en liten butik, man behöver inte plocka på sig direkt bara för att man ändå är vid just den avdelningen, man kan titta och tänka först!) gick jag till mannen i kassan som i lugnt tempo slog in varje vara på apparaten. Jag har fått kläm på självscanningsystemet som Coop och andra börjat med, det går fort om man inte klantar sig, men gud så mycket trevligare det är att handla som på Kate´s. Det vore opassande att uppträda stressat där, medan kunder som suckar och tränger sig är normaltillstånd i många andra matbutiker.

När jag säger god jul till kassamannen och stänger dörren hör jag klockan ringa bakom mig. Jag tänker på barnen i Bullerbyn när de blir tvungna att knacka på hos argsinta skomakaren Snäll i snöovädret. Det kanske är kombinationen 'stänga igen en dörr ordentligt' och vädret som väcker associationen, och minnet av klockans ljud förhöjer den härliga känslan hela promenadvägen hem.

När jag nästan skrivit klart det här, i en fåtölj i mammas insnöade hus (det är överdrivet mycket vinter här, som om den hade något att bevisa) kommer mamma med ett nytt uppslag till kalenderlucka. -Du skulle gå ut och lyssna! Man hör att det snöar!

Jag får väl göra det, åtminstone sticka ut huvudet.

Ljudkalendern - Lucka 21: Hur sent är för sent?

Det blev visst en lucka bland luckorna,  efter den nittonde följer här nummer tjugoett.

Jag har börjat ta tupplurar på soffan senaste tiden. Förr var det vanligt att jag slumrade till på eftermiddagen, särskilt under högstadietiden tror jag men även senare studentår. Sedan har det blivit ovanligare, tills senaste veckan. Ikväll, första kvällen på julledigheten och sista dagen för förberedelser inför julvistelsen, hade jag tänkt städa här hemma. Så snart jag hade ätit upp de indiska hämtresterna från igår skulle jag sätta igång med dammsugning och golvtorkning. I stället la jag mig efter maten på soffan och märkte att sömnen lockade alltför mycket för att inte ge efter. Omkring två timmar senare vaknar jag av katten Sonjas typiska knorrläte. Det kommer uppifrån byrån en bit bort i rummet, där hon står och tittar på mig, hon tycker nog att jag har sovit tillräckligt. Klockan är halv nio och jag har inte gjort något av det som stod på min sysslolista för kvällen; inte städat, inte diskat, inte slagit in julklappar. Disken och julklapparna kan jag slå in sent på kvällen (eller natten för den delen, jag kommer nog vara vaken ett tag efter långluren), men dammsuga, hur sent får man dammsuga?

Sedan något år tillbaka kan jag se all möjlig statistik för bloggens besök och bland annat vilka sökord som lett besökaren, mer eller mindre frivilligt, till just denna plats på nätet. En återkommande sökning som leder människor hit är "Hur sent får man dammsuga i lägenhet" eller "dammsuga hur sent". Jag vet inte om de har funnit några svar på bloggen - jag har behandlat ämnet någon gång men förmodligen med stor osäkerhet. För jag vet faktiskt inte. Jag tänker att det inte borde vara skäl till någon större irritation om jag dammsuger vid niotiden, men jag låter ändå bli. Jag är försiktig med att störa andra, kanske för försiktig.

Jag föreställer mig hur det låter när en granne dammsuger. Vår granne ovanför gör det ofta samtidigt som vi går och lägger oss, runt elva, tolv. Vi hör hur det skrapar och dammsugarmunstycket och själva dammsugarkroppen krockar med olika saker. Vid den tiden på kvällen är det rätt störigt, men det handlar mer om att hon överträder en tyst, social gräns än om de där dunkljuden. Tror hon att det inte hörs hos oss? Eller tycker hon inte att det gör något om det hörs? Hon går också omkring med dunsande steg, det är också konstigt. Kanske hörs inte stegen lika mycket hos den som går.

I vår lägenhet ägnar vi oss nästan dagligen åt att låta katten jaga någon av oss runt mellan rummen; det går att gå runt - hallen, köket, sovrummet, vardagsrummet, hallen... - vilket lämpar sig väldigt bra för den här leken. Jag tror inte att det hörs särskilt mycket till grannen under, men kanske mer än vi upplever. Än har ingen påpekat att det dunsar från oss så vi kommer jagas vidare. Men dammsuga, det får vänta till i morgon. Dessutom är katten rädd för dammsugaren och ljudet, en rädsla som inte tycks avta med åldern. Det är en behändig undanflykt.

Ljudkalendern - Lucka 19: Somna till de stora städerna

youarelistening.to

En trött kväll. Har promenerat ganska mycket under dagen och slumrade till på soffan när jag kom hem. Nu är det för sent för att piggna till, får i stället försöka hålla mig kvar i mitt sömniga tillstånd. Det får bli lugna ljud. You are listening to är en fin, smart och enkel idé där röster från utryckningsfordon och andra fordon utrustade med komradio i olika stora städer skapar fina stämningar tillsammans med slumpade ambientstycken. Ofta blir det fint när verklighetens ljud och musiken möts, de berikar varandra. Ljuden färgas av musikens klanger och musiken av lite vardagspoesi.

Varsågod, något att natta sig med:
You are listening to >>

Ljudkalendern - Lucka 17 och 18: Faror på taken och muller under ytan

Förra årets is på Myrsjön i Nacka. Foto: Elin Franzén

Det blev ingen lucköppning igår. Efter jobbjulmiddagen var jag för trött, men under själva middagen avhandlades ämnen vid min bordsände som räcker till en dubbellucka idag. Vi pratade om det rådande klimatet, men det blev inget vanligt vädersnack i brist på bättre samtalsämnen, utan en diskussion om spännande ljudfenomen som vi upplevt denna och tidigare vintrar.

Det ena är visselpipssignalerna som hörs runtom i stan om dagarna. Jag minns faktiskt inte att jag har hört dem förut, men efter en eller ett par veckor med signalerna har jag börjat vänja mig och tolkar dem blixtsnabbt. Jag behöver inte längre se mig omkring när jag hör ljudet för att fatta att det står ett par män med neonoranga västar och skyfflar på ett tak i närheten och en man i likadan väst med visselpipa i munnen nedanför på backen. De är lite överallt. På väg från hemmet till tunnelbanan på morgonen hör jag visselpipan, och när jag klev av buss 66 på Södermalm för att ta mig till gårdagens julfest blev jag, lite skrämmande, medveten om nyttan med pipvisslingarna. Jag klev av och upptäckte strax att trottoaren på båda sidor om hållplatsen var avspärrade med Varning för ras-bockar. Några sekunder därpå hörde jag visselpipan bara ett par meter bort och jag förstod att det var läge att fly trottoaren. När vi pratade om detta ljudfenomen under middagen kunde ingen säga säkert för vem de visslar, om signalerna är ett klartecken västmännen emellan - fritt fram att skyffla ner! - eller menade för oss andra som lätt förvillar oss in i riskzonerna där vi promenerar (eller jäktar) i andra tankar. Jag vet att de har ett farligt jobb där på taken, men än så länge är visslingarna en nyhet för mig och jag gillar dem av någon anledning, så länge jag hör dem på lagom avstånd.

Nästa ljudrelaterade ämne som dök upp under kvällen var is. En vid bordet berättade om sina skridskoturer och hur isens kvalitet och säkerhet bedöms genom att lyssna hur det låter när man åker på eller stampar till på isen. Jag påpekade att det var ju intressant att det var just ljuden som förmedlade denna viktiga information. Det hade han faktiskt inte tänkt närmare på, det verkade vara som en omedveten, dold kunskap som han praktiserade ute på skridskofärderna utan att riktigt veta om det. Inom samtalsämnet is rymdes också den bullrande och sjungande isen som växer och till slut inte kan hålla ihop när temperaturen förändras. Någon vid bordet tyckte mullret från isen var otäckt. Själv fascineras jag mest, och kan inte minnas att jag skrämdes av lätena under mina många, många timmar på barndomens skridskodamm. Jag har på senare tid också lyssnat till fantastiska inspelningar av ljudande isar, det gör nog att jag fascineras desto mer! Därför avslutar jag denna dubbellucka med en länk till några häftiga isljud, fångade av Magnus "inovember" Natt och Dag.

Frozen surface >>

Frozen surface pt. 2 >>

Mullrande is känns bekant, som om jag skrivit om det förut, och det har jag:

I magen på sjön >>

Ljudkalendern - Lucka 16: Strömmen

Elektriciteten har inte varit att ta för given den senaste tiden. Delar av stan, och på andra håll i landet, har arbetet, trafiken och matlagningen stannat upp under minuter eller timmar av strömlöshet. Min bostad och min arbetsplats har klarat sig bra än.

I kontorsrummet på min arbetsplats är elektriciteten ständigt närvarande inte bara i form av de apparater som ryms där utan främst som högfrekventa signaler, luften är liksom full av dem. Jag har lokaliserat signalerna till skrivaren och taklamporna. Stänger man av dem blir det lugnt. Skrivaren behöver dessvärre vara påslagen för det mesta, men har fått en placering där tjutet avskärmas något från våra skrivbord. Förresten är det tydligen bara jag som hör dessa genomträngande signaler. Förmodligen på grund av eller tack vare (beroende av ljudsituation) min ålder. Att jag sedan intresserar mig för ljud gör inte saken bättre - jag måste väl vara mer känslig än snittbefolkningen?! Därför har det känts oerhört skönt när någon annan, som inte bloggar om ljud, också påtalat hur det tjuter.

Bakom dagens kalenderlucka är det något elektriskt glapp, det blinkar och låter som ljuv musik >>

[Bonus! En artist som använt sig av elektricitet i sin musik - och här handlar det inte om en elförstärkt gitarr eller att musiken skapas i datorn - är Christina Kubisch som fångat elektromagnetiska signaler på flygplatser och ombord på flygplan. Hur det låter? Ganska jobbigt faktiskt, åtminstone de mest högfrekventa spåren. De djupare däremot går att mysa till! Provlyssna hur elektriciteten klingar i dina öron >>]

Ljudkalendern - Lucka 15: Rysare

Det finns vissa ljud som får mig att rysa, och inte på ett obehagligt sätt, utan så att det kryper i hårbotten riktigt skönt. Ett gemensamt drag hos rysarljuden tycks vara att det är någon person i närheten som ger upphov till dem, inte jag själv. Det kan vara någon som knattrar på ett tangentbord, pratar telefon eller bläddrar i en bok, tidning eller bara lite lösa papper. Det kanske låter lite eget det här? Men det är det inte. Gör en sökning på "turning pages" på Youtube; folk är som galna i de här ljuden. Detta borde vara anledning nog att aldrig överge de fysiska pappersmedierna för skärmbaserade böcker och tidningar.

Efter att ha botaniserat en stund bland bladvändarklippen slog det mig var jag nog kunde hitta ÄNNU mer av detta lågmälda, behagliga läte; hos origamifantasterna förstås! Och de är flitiga med att dela med sig av sin hantverkspassion till alla som vill lära sig eller bara fascineras. I vissa klipp berättar origamimakaren medan konstverket viks fram, de är ingenting att ha. Det gäller att hitta de tystlåtna pysslarna som låter pappret tala för sig självt.

Lucka 15 får runda av den här lördagen. Tolv minuter säsongsbetonat papperspyssel! >>

Ljudkalendern - Lucka 14: Plast!

timebend.net

Vissa material är särskilt behagliga att umgås med för att de ger ifrån sig ett fint läte när man handskas med dem. Plast kan vara ett sådant material, beroende på typ. Det finns även hemsk plast. För ett tag sedan hade vi någon grönsak hemma som låg förpackad i en plastpåse av extremt vass ljudkvalitet. Det var en plåga att packa ur och i grönsaken, vilken det nu var.

Plast kan också orsaka högst oväntade reaktioner. Kusinens katter, två ultrafluffiga birmor, är känsliga för prasslande plast eftersom ljudet triggar deras kräkreflexer. Det var ett par år sedan jag fick höra om detta märkliga och jag vet inte hur det är numera. Katten i mitt eget hushåll har inga problem med plast alls, tvärtom. Det senaste är att pilla på den genomskinliga tejpbiten som fäster adventsstjärnans långa sladd mot fönsterlisten så att den inte hänger och sladdrar. Om nätterna lyssnar jag nervöst medan katten Sonja drar i tejpen med tänderna. En liten balansmiss och rubbet som står på fönsterbrädan kan åka i golvet, påminner erfarenheten.

Nu blir det ett härligt plastljud. Det hittade jag på Alexander Bermans sida, där han presenterar en rad kluriga konstverk, många med utgångspunkt i ljud som finns runtom oss i vardagen.

Contract/Expand >>

Ljudkalendern - Den försvunna lucka 12, samt 13: Julpyssel på piano

Pyssligt piano 

Vart tog lucka nummer tolv vägen? Det måste ha med talets mystik att göra. Eller julkryddad whisky till födelsedagssambons ära. Hur som helst. Innehållet bakom lucka tretton, Lucia-luckan, är av det musikaliska slaget men kryddat med "riktiga ljud"; en tejprulle, pingisbollar, kapsyl, Tictacs... Kanske kan detta stycke väcka nyskapande idéer inför anstående julpyssel...

Hauschka på preparerat piano >>

Ljudkalendern - Lucka 11: Födelsedagssmyget

Det är oerhört många som fyller år den här tiden i december, dagarna kring eller på själva Lucia. Min sambo, till exempel, gör det och till hans födelsedagsmiddag kommer en gäst som fyller dagen därpå, samtidigt som hundratals andra bekanta till Facebookbekanta.

En av de största utmaningarna med att fira födelsedagsbarn är, bortsett från att hitta på en present (jag måste öva mig i att inte skena iväg ambitionsmässigt), att försöka smussla med mer eller mindre prassliga presentmaterial, särskilt om den man tänker uppvakta ofta befinner sig i rummet intill. Det har nog sällan lyckats, detsamma med julklappsförberedelser. Men det är också i det där prasslandet en del av poängen ligger. Att höra någon slå in ens present eller så ljudlöst som möjligt tillreda frukost på sängen gör ju att spänningen och glädjen av att bli firad inte begränsas till enbart paketöppningsögonblicket, utan kan börja tas ut redan lite i förskott.

I år blir det en verklig prövning att tassa upp och fixa frukost i smyg eftersom planlösningen i nya bostaden inte erbjuder något mer än en skjutdörr med fönster som avskiljare mellan födelsedagsmannen och köket. Alla som märker att de håller på att bjudas på överraskning borde vara skyldiga att spela med, för överraskarens skull. Men det går alltså utmärkt att njuta av prasslet i smyg.

En prasslig födelsedagsfrukost.

Ljudkalendern - Lucka 10: Everyday a group of school children closes their eyes...

http://www.everydaylistening.com/articles/2011/5/20/minute-of-listening.html

Under min stipendievistelse i Arvidsjaur sommaren 2010 besökte jag två fritidshem där jag följde med barngrupper på ljudjakt i området, både inomhus och på skol- och fritidsområdet. Barnen turades om att spela in ljud med min lilla inspelningsapparat och med hörlurar som gjorde varje ljudmöte till en häftig upplevelse; klädernas prassel, gruset under skorna, legobitarnas rasslande mot varandra, tuschpennor mot papper... Att lyssna till vardagsljud visade sig vara en uppskattad aktivitet. Det var roligt att se hur barnen så spontant intresserade sig för ljuden, ingen frågade varför vi skulle leta efter och spela in ljud. Efter själva ljudjakten gick vi inomhus och lyssnade på alla inspelningarna, det blev som en gissningslek - "Vad var det som lät så här?". Barnen ritade kartor där ljudfynden placerades ut. Efter denna första lyckade ljudjakt blev jag sugen på att göra om det på fler platser, men än så länge tillhör fritidsbarnen i Arvidsjaur en exklusiv liten skara ljudjägare.

Jag hittade ett videoklipp som visar hur ljud har fått en självklar plats på skolschemat i en engelsk skola. Roligt och bra på många sätt, tror jag!

Minute of Listening >>

Och här, en av mina favoriter bland arvidsjaurbarnens inspelningar >>

Ljudkalendern - Lucka 9: En annorlunda skivspelare

Foto: Elin Franzén

Andra advent firas med en melodi som jag fick tillfället att fånga under ett besök i Gallejaur sommaren 2010. Jag har aldrig, dessförinnan eller efter besöket, råkat på en sådan sorts orgel. På ena sidan sitter en skiva med ett hålmönster som orgeln spelar av. Det gäller bara att veva i rätt tempo. Jag undrar vad det är för melodi, någon som känner igen den?

Den automatiska orgeln >>

Ljudkalendern - Efterskottslucka 8: Tunnelmusik

soundcloud.com/maxwell/public-performance-saint-urbain-clark-underpass-08-06-2011

Det blev aldrig tid för ljudkalendern under lördagen. Lucka åtta öppnas därför först nu. Strax innan jag skulle bege mig iväg till lördagens middagsbjudning blev jag ordentligt trött och bestämde mig för att ta en extremt kort men förhoppningsvis välgörande lur på soffan, bara tio minuter (optimistiskt nog, och kanske till följd av ett lätt julölrus, ställde jag ingen klocka utan litade på att jag skulle vakna av mig själv, ytterst riskabelt.) Jag letade fram en favorit att lyssna till medan jag slumrade till; en inspelad ljudperformance i Montréal, där miljöljud och musikaliska klanger möts på ett sätt som jag är så svag för. Bakom verket står, bl.a., duktiga Oljud Sthlm-programmeraren Max Stein (som snickrar på våra nya projekt, premiär snart!). Det blev en kort soffvila, som planerat, och jag höll mig vaken till femsnåret.

Varsågod; blunda och njut av en ovanligt stämningsfull biltunnel.
Public performance: Saint Urbain underpass >>

Ljudkalendern - Lucka 7: Göte

Sjunde luckan, på morfars födelsedag (innan klockan passerade midnatt, om det ska vara noga, men mitt sjunde decemberdygn är inte slut än). Det finns många ljudminnen som dyker upp när jag tänker på morfar, Göte. Traktorn som han plogade och sladdade vår långa raka grusväg med, snarkningarna från soffan i vardagsrummet när han sov middag, svetsen som sprakade i smidesverkstaden, och så skogens ljud. Morfar gick ofta i skogen, "Morfars skog" som den hette eftersom han hade en egen bit. Skogen blev ved och sågklingan var ännu ett morfarljud som hördes från ladan hem till oss. Jag följde med till skogen ibland som liten. I senare ålder knyckte vi julgran tillsammans. Att skogen hade sålts till en vän i grannbyn spelade ingen roll, det var fortfarande Morfars skog. Jag kontrollerar då och då att jag fortfarande minns morfars röst. Jag har inspelningar som jag gjorde långt innan ljud blev ett särskilt intresse, det känns bra om jag skulle märka att minnet bleknat men helst minns jag rösten och alla de andra morfarljuden i huvudet.

Grattis morfar!

Ljudkalendern - Lucka 6: Det trygga dundret

imcdb.org

Ett ljud som är märkligt frånvarande häromkring är snöplogarnas. Mullret på håll och det nästan aggressiva bullret precis när de passerar utanför huset. Det är ett fint minne från vintrarna i byn där jag växte upp. När man själv låg nerbäddad och det var svart utomhus hördes plogen köra fram och tillbaka på den smala raka vägen alldeles utanför. Det var ett tryggt ljud, och är det nog fortfarande även om jag inte får höra det på samma sätt i stan som där på landet. Det krävs en raksträcka intill huset för att få uppleva ljudet av plogen som drar fram i ordentlig fart, och så ser det inte ut vid min nuvarande adress. Tryggheten låg kanske i vetskapen om att någon var vaken där ute, och dessutom skötte om vår väg. Varför jag hör så få snöplogar ute på stockholmsgatorna väntar jag ännu på förklaringar till.

Jag ville försöka bjuda på ett plogljud i stil med dem jag tänker på och hittade ett ganska bra. Tack plogentusiasten som ägnade inte mindre än sju minuter åt att följa plogens framfart i Kungsängen en kväll för nästan tre år sedan.

Plog i arbete >>

Vill också rekommendera Lars Molins Midvinterduell där snöplogen bullrar fram gång på gång.

Ljudkalendern - Lucka 5: Tunnelbanan är stadens melodi

mta.me

Idag stod många transportmedel stilla i Stockholm och tunnelbanan som tuffade på, mer eller mindre försenad, blev desto mer fullpackad i hem från jobbet-rusningen när alla som egentligen hade tänkt sätta sig på en stadsbuss i stället fick inrätta sig i lämmeltåget ner till perrongen. Därför är det femte kalenderljudet hämtat från tunnelbanan, på sätt och vis...

New York subway map as a string instrument >>

Ljudkalendern - Lucka 4: ett stryktåligt ljud på film

Bakom ljudkalenderns fjärde lucka fräser, knäpper och kluckar det.

Jag gillar inte läskiga filmer, särskilt inte när det är våld som utgör det läskiga. Jag är rädd att jag ska minnas det jag sett för alltid, och det gäller inte bara fiktion utan också dokumentära skildringar, nyhetsinslag, även på radio. Av den här anledningen har jag genom åren undvikit Michael Hanekes filmer eftersom jag har hört att de är så obehagliga. En av hans filmer har jag dock sett och den tyckte jag riktigt bra om, Kod okänd (Code inconnu, 2000) med Juliette Binoche i en av rollerna. Trots att jag tyckte så bra om filmen är det bara en scen jag minns och det är den där Juliette står vid strykbrädan och stryker. Jag är så svag för sådana vardagliga scener, när jag får betrakta någon som sysslar med något, gärna länge. Juliette stryker jättelänge, står bara där och stryker och ljuden är de som kommer från det kluckande och fräsande strykjärnet och tv:n som står på i bakgrunden.  

Nu känns det faktiskt som om jag har skrivit om den här scenen i bloggen förut, inte alls otänkbart med tanke på hur mycket jag gillar strykjärnsljud, äkta kitchen sink sounds. Jag letade just fram scenen på Youtube och upptäckte att den visst innehåller obehag, förmedlat genom ljud. Det inslaget i scenen mindes jag inte.  

När Michael Haneke gästade Ingmar Bergmans hus på Fårö i Svt:s Bergmans video berättade han hur mycket tid han lägger på ljudarbetet i sina filmer. Betydligt mer tid än han ägnar det visuella. Kanske är det därför just strykscenen etsade sig fast. Ljudet är så bekant, och det är ett ljud jag gillar, nästan ryser av på ett behagligt sätt. De små vardagsljuden är ofta de bästa.

Lyssna när Juliette Binoche stryker >>

Ljudkalendern - Lucka 3: Dragspelsbonanza på röda linjen

Bakom dagens lucka gömmer sig en alldeles färsk ljudupplevelse.

Idag fick jag sällskap av dragspelsmusikanter såväl tur som retur under mina kollektiva resor längs röda linjen. Den inspelning som länken här nedan leder till gjordes under dagens första dragspelsresa, Hornstull-Slussen, och dragspelaren hade också en man på melodica med sig. Jag fiskade kvickt upp mobilen för att spela in och gjorde detta, i smyg, tills männen rundade av och det var dags för både dem och mig att kliva av. För att lätt hålla reda bland telefonens inspelningar tänkte jag att det var smart att döpa ljudfilen direkt. Duttade på skärmen men hörde i stället inspelningen börja spelas upp där jag stod intill musikanterna. Efter en knapp sekund hade jag under panik lyckats pausa och låtsades i stället att ljudet var början av en ringsignal. Satte luren mot örat som om jag försökte svara och klev sedan av tåget med, tror jag, trovärdigheten i behåll.

Den första av dagens två dragspelsresor >>

Ljudkalendern - Lucka 2: The Hudson Mohawk Sound Gate Spiral Map

                                                         Foto: charlesveasey.net/projects/hmsg-spiral

Ljuden bakom lucka nummer två hör, liksom de i premiärluckan, hemma på en särskild plats. Hmsg Spiral Map undersöker förhållandet mellan hörseln och synen. Hur stor är en plats när vi lyssnar till den?

"The Hudson Mohawk Sound Gate: Spiral Map explores the perceptual relationship between sight and sound using the Capital District of New York as a case study. It exemplifies the fact that the scope of what the eyes see is much more limited in terms of angular and linear distance than what the ears hear."

Hmsg Spiral Map >>

Ljudkalendern - Lucka 1: Score for a Hole in the Ground

Foto: scoreforaholeintheground.org

Det hann bli 2 december innan idén om en ljudkalender dök upp. Även förra året var jag sent ute vill jag minnas, så sent att det inte var någon vits. Årets ljudkalender började planeras för omkring fem minuter sedan och kommer följa det enkla konceptet "Något bra med koppling till ljud", en blandning av fynd ur bokmärkssamlingen och vardagsbetraktelser under den kommande månaden. Tips på bra länkar välkomnas!

Först ut i ljudkalendern är Score for a Hole in the Ground, en ljudinstallation i en skog. Varsågoda! >>