Ljudkalendern - Lucka 22: En god affär med bättre ljud

Innan jag packade ihop katt, kläder och klappar och åkte till en ännu vintrigare vinter var det några saker jag behövde fixa. Städa lägenheten så att vi blir överraskade när vi kommer tillbaka, gå till sopsorteringen och till sist skaffa några jul- men också födelsedagsrelaterade grejer. Det snöade otroligt fint när jag promenerade iväg till Kate´s organic market, stora och mycket långsamma flingor som inte hade bråttom att landa, utan tyngdlöst svävade runt.

Kate´s ligger på ett hörn på Heleneborgsgatan och jag skriver vad butiken heter eftersom det är så bra att sådana butiker börjar synas här och där i stan. Inte bara för att allt är ekologiskt där inne. Det är något annat att gå till en mindre butik som inte liknar Ica eller Coop. Inga automatiska dörrar, inga blipljud från kassor eller körer av surrande fläktar och kylar.

När jag klev in genom dörren, som jag fick öppna och stänga helt själv, plingade en klocka ovanför mitt huvud. Inte som en digital signal som många butiker har, utan en klocka som ringer för att den skakas om. Fastän det var dagen före dagen före dagen och butiken, vad jag vet, är ensam i sitt slag i det här området var det inte många där inne. Inte fler än att jag kunde höra de olika konversationerna, någon som pratade med mannen i kassan eller med någon annan i lokalen. När jag hade tittat runt och bestämt vad jag skulle ha (också en fördel med en liten butik, man behöver inte plocka på sig direkt bara för att man ändå är vid just den avdelningen, man kan titta och tänka först!) gick jag till mannen i kassan som i lugnt tempo slog in varje vara på apparaten. Jag har fått kläm på självscanningsystemet som Coop och andra börjat med, det går fort om man inte klantar sig, men gud så mycket trevligare det är att handla som på Kate´s. Det vore opassande att uppträda stressat där, medan kunder som suckar och tränger sig är normaltillstånd i många andra matbutiker.

När jag säger god jul till kassamannen och stänger dörren hör jag klockan ringa bakom mig. Jag tänker på barnen i Bullerbyn när de blir tvungna att knacka på hos argsinta skomakaren Snäll i snöovädret. Det kanske är kombinationen 'stänga igen en dörr ordentligt' och vädret som väcker associationen, och minnet av klockans ljud förhöjer den härliga känslan hela promenadvägen hem.

När jag nästan skrivit klart det här, i en fåtölj i mammas insnöade hus (det är överdrivet mycket vinter här, som om den hade något att bevisa) kommer mamma med ett nytt uppslag till kalenderlucka. -Du skulle gå ut och lyssna! Man hör att det snöar!

Jag får väl göra det, åtminstone sticka ut huvudet.