 |
Foto och högtalare: Ane Løser
|
Så har det blivit dags för ljudkalenderns sista lucka. Glänta på den och ett mystiskt läte hörs där innifrån. Vore det inte för ljudspårets titel är det nog inte alldeles lätt att gissa vilken ljudkällan är.
Jag berättade om ljudet i höstas, när jag skulle spela in det (>>) och när det skulle spelas upp i en utställning (>>), närmare bestämt Hemlikt på Designgalleriet. Några sekunder av inspelningen lät jag läcka ut på nätet redan då och helheten döljer sig alltså i den här ljudklappen.
Jag hoppas att de mystiska och, som jag själv finner dem, trivsamma knarrlätena kan förgylla den sena julaftonstimman. För bästa effekt, lyssna i högtalare som är placerade en bit ifrån varandra (knarret kommer då att röra sig i rummet).
Lyssna! >>
Så här stod det att läsa om ljuden i utställningen:
Ibland när jag ser på ett föremål i mitt hem slås jag av att jag inte har en aning om hur det har kommit till. Jag förstår att det måste röra sig om ett stort antal arbetstimmar som har lagts ner på allt som finns samlat i hemmet. Många av sakernatillverkades för ganska länge sedan, men det är inte orsaken till att jag inte vet hur de tillverkades. Jag vet inget om mina nyare ägodelar heller, jag har bara köpt eller fått dem.
Jag har i mitt ljudverk utgått från hur Anes högtalare är tillverkade, hennes berättelse om materialen och teknikerna honanvänt. Jag tänkte på all kunskap som krävs och hur osynlig den blir när föremålen släpps ut efter tillverkning. De blir tysta.
Ljuden som kommer ur högtalarna är en vävstols olika läten då man väver på den. Vävstolars läten är personliga, beroende på hur de är konstruerade, hur de har slitits genom åren och vilken vävteknik som tillämpas. Med en kontaktmikrofon, likt ett elektroniskt stetoskop, lyssnade jag av vävstolen som Linnéa Hagman Lindström, hemslöjdskonsulent och väverska satt vid på Nordiska museet.
En välljudande, eller tyst (eller intressant om inte annat!) fortsättning på julen önskar en ljudblogg nära dig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar