Bakom ljudkalenderns fjärde lucka fräser, knäpper och kluckar det.
Jag gillar inte läskiga filmer, särskilt inte när det är våld som utgör det läskiga. Jag är rädd att jag ska minnas det jag sett för alltid, och det gäller inte bara fiktion utan också dokumentära skildringar, nyhetsinslag, även på radio. Av den här anledningen har jag genom åren undvikit Michael Hanekes filmer eftersom jag har hört att de är så obehagliga. En av hans filmer har jag dock sett och den tyckte jag riktigt bra om, Kod okänd (Code inconnu, 2000) med Juliette Binoche i en av rollerna. Trots att jag tyckte så bra om filmen är det bara en scen jag minns och det är den där Juliette står vid strykbrädan och stryker. Jag är så svag för sådana vardagliga scener, när jag får betrakta någon som sysslar med något, gärna länge. Juliette stryker jättelänge, står bara där och stryker och ljuden är de som kommer från det kluckande och fräsande strykjärnet och tv:n som står på i bakgrunden.
Nu känns det faktiskt som om jag har skrivit om den här scenen i bloggen förut, inte alls otänkbart med tanke på hur mycket jag gillar strykjärnsljud, äkta kitchen sink sounds. Jag letade just fram scenen på Youtube och upptäckte att den visst innehåller obehag, förmedlat genom ljud. Det inslaget i scenen mindes jag inte.
När Michael Haneke gästade Ingmar Bergmans hus på Fårö i Svt:s Bergmans video berättade han hur mycket tid han lägger på ljudarbetet i sina filmer. Betydligt mer tid än han ägnar det visuella. Kanske är det därför just strykscenen etsade sig fast. Ljudet är så bekant, och det är ett ljud jag gillar, nästan ryser av på ett behagligt sätt. De små vardagsljuden är ofta de bästa.
Lyssna när Juliette Binoche stryker >>
3 kommentarer:
men elin! DU borde ju verkligen se hans filmer, typ allihop! han e mästare på det där med det vardagliga/alldagliga i det (iofs) groteska på nå sätt. se ivf den sjunde kontinenten. obehagligt men inte mkt våld. den e briljant med sina klipp och, antagligen, ljudet också.
hoppas du har det fint! mvh/Anna(gotlands konstskola)
Håller med Anna. Men om du nu ändå vill undvika hans läskiga sidor så kan du i alla got göra ett undantag för Amour. Vackert och sorgset om åldrande utan tillstymmelse till otäckheter!
Tack för tipsen, båda två! Jag vet inte, "inte så mkt våld" och "vackert och sorgset om åldrande" låter ungefär lika skrämmande i mina öron. Särskilt det senare eftersom det, antar jag, är en skildring inspirerad av det verkliga livet. Jag får se om jag törs någon gång.
Skicka en kommentar