21 december 2012

Ljudkalendern - Lucka 21: Hur sent är för sent?


Det blev visst en lucka bland luckorna,  efter den nittonde följer här nummer tjugoett.

Jag har börjat ta tupplurar på soffan senaste tiden. Förr var det vanligt att jag slumrade till på eftermiddagen, särskilt under högstadietiden tror jag men även senare studentår. Sedan har det blivit ovanligare, tills senaste veckan. Ikväll, första kvällen på julledigheten och sista dagen för förberedelser inför julvistelsen, hade jag tänkt städa här hemma. Så snart jag hade ätit upp de indiska hämtresterna från igår skulle jag sätta igång med dammsugning och golvtorkning. I stället la jag mig efter maten på soffan och märkte att sömnen lockade alltför mycket för att inte ge efter. Omkring två timmar senare vaknar jag av katten Sonjas typiska knorrläte. Det kommer uppifrån byrån en bit bort i rummet, där hon står och tittar på mig, hon tycker nog att jag har sovit tillräckligt. Klockan är halv nio och jag har inte gjort något av det som stod på min sysslolista för kvällen; inte städat, inte diskat, inte slagit in julklappar. Disken och julklapparna kan jag slå in sent på kvällen (eller natten för den delen, jag kommer nog vara vaken ett tag efter långluren), men dammsuga, hur sent får man dammsuga?

Sedan något år tillbaka kan jag se all möjlig statistik för bloggens besök och bland annat vilka sökord som lett besökaren, mer eller mindre frivilligt, till just denna plats på nätet. En återkommande sökning som leder människor hit är "Hur sent får man dammsuga i lägenhet" eller "dammsuga hur sent". Jag vet inte om de har funnit några svar på bloggen - jag har behandlat ämnet någon gång men förmodligen med stor osäkerhet. För jag vet faktiskt inte. Jag tänker att det inte borde vara skäl till någon större irritation om jag dammsuger vid niotiden, men jag låter ändå bli. Jag är försiktig med att störa andra, kanske för försiktig.

Jag föreställer mig hur det låter när en granne dammsuger. Vår granne ovanför gör det ofta samtidigt som vi går och lägger oss, runt elva, tolv. Vi hör hur det skrapar och dammsugarmunstycket och själva dammsugarkroppen krockar med olika saker. Vid den tiden på kvällen är det rätt störigt, men det handlar mer om att hon överträder en tyst, social gräns än om de där dunkljuden. Tror hon att det inte hörs hos oss? Eller tycker hon inte att det gör något om det hörs? Hon går också omkring med dunsande steg, det är också konstigt. Kanske hörs inte stegen lika mycket hos den som går.

I vår lägenhet ägnar vi oss nästan dagligen åt att låta katten jaga någon av oss runt mellan rummen; det går att gå runt - hallen, köket, sovrummet, vardagsrummet, hallen... - vilket lämpar sig väldigt bra för den här leken. Jag tror inte att det hörs särskilt mycket till grannen under, men kanske mer än vi upplever. Än har ingen påpekat att det dunsar från oss så vi kommer jagas vidare. Men dammsuga, det får vänta till i morgon. Dessutom är katten rädd för dammsugaren och ljudet, en rädsla som inte tycks avta med åldern. Det är en behändig undanflykt.

Inga kommentarer: